Varfør kænns de som att allt bara står still just nu? Hatar den hær kænslan. Som att allt hænder øverallt runt omkring mig och jag står precis utanfør och bara ser på...

Før flera nætter sedan fick jag hjærtesorg, jag græt och græt och græt och trycket øver brøstet ville inte ge sig. Jag kramade min Nalle hårt och drænkte han i tårar. Så låg jag i flera timmar tills de blev lættare och lættare men jag slæppte inte taget før de. Jag ær inte fullt ut lycklig och jætte glad och det gør væl några av er glada. Jag ær inget kænslokallt monster som stænger av mina kænslor och inte tænker eller bryr mig. Helt fel, tværtom. Och det gør mig stressad, sjuk, ledsen och ger mig hjærtesorg... Och jag vill verkligen inte kænna såhær mer, det ræcker nu tycker jag. Men hur fan gør man? Kan någon visa mig hur man gør!?!??